Lindeborg visade knappast sitt div 5-värde när man på söndagen fick besök av topplaget Saba Palestina. Efter en fullt godkänt första halvlek där gästerna gick till paus med en 1-0-ledning rasade man fullständigt samman under den andra halvleken där tabellfyran gjorde nio (!) mål. Domaren var snäll nog att blåsa av matchen trots utebliven befogad övertid och lät LFF komma undan två rätt solklara straffar vilket säger precis allt om lagets insats. Det var fruktansvärt att sitta vid sidan av och studera sista tjugo minuterna där varenda offensiv passning kändes livsfarlig. Många var det nog på läktaren som tänkte att de kunde gjort det bättre, och för en gång skull får man nog ge dom rätt i det. Sabas fem sista mål var snarlika, där deras mittfältare fick stå helt ren och bara sprida bollar bakom en backlinje som var ja, helt obefintlig. Det bjöds på frilägen i stup och kvart där stackars Elliot Bankhead var utlämnad till sitt öde. Det är så många parametrar i det hela som drog tankarna tillbaka till fotbollsskolan där de röda tyckts ha glömt allt vad logiskt tänkande heter. Trots insläppta mål valde backlinjen att stå högt utan att falla, och somliga gick framåt som om det gällde en Super Bowl-titel och kvar fanns försvarare i spillror. Kanske borde man ha tänkt vid 1-5, 1-6, 1-7, 1-8 att denna segern ror vi inte i hamn men låt oss iallafall komma ifrån med hedern i behåll och bevara vår inför matchen fina målskillnad. Det verkar man inte ha ägnat en tanke. Jo, Tonny Tindberg som i brist på andra alternativ till slut gav upp och försvarade som en vikarierande mittback. Han gjorde för övrigt också lagets enda mål till 1-4. I övrigt kändes det som sexton fullvuxna män mot femton barn. Lindeborgs hopp om div 5-fotboll 2025 hänger i en skör tråd efter söndagens kollaps och då väntar dessutom överlägsna serieledaren Dösjöbro på fredag.